En enda till


En liten pojke hade nyss lärt sig att räkna. Han älskade att räkna och räknade allt som kom i hans väg. En dag satt han i fönstret och tittade ut. Det snöade och eftersom pojken inte kunde göra något roligare än att räkna, började han räkna snöflingorna som föll på en gren i plommonträd nära köksfönstret.

Pojken satt länge och räknade och blev nyfiken på hur många snöflingor grenen skulle orka bära, och vad som skulle få den att brista. Nu var han uppe i 7470 snöflingor och precis när han räknade till 7471 så brast hela grenen med ett väldigt brak.

Pojken tänkte länge på hur det kom sig att det bara behövdes en enda snöflinga extra för att få den stora grenen att brista.
På kvällen satt han med sin mor och tittade på nyheterna. När de var slut tittade han frågande på sin mor och sade:

”Tänk om vi bara är en enda människas goda gärning från fred på jorden.”

Ur boken ”Varför växer gräset” av Kull/Hallberg



Kommentera