En liten historia att begrunda

Det var alltså en kompis till mig som blev utsatt för väpnat rån. Eller, ja, kompis vet jag nu inte, men bekant. En bekant – det är ju inte vem som helst som blir utsatt för sånt ju.

Hur som helst, han var på väg hem från krogen en kväll när en maskerad kvinna kom ifatt honom bakifrån, tryckte en pistol i ryggen på honom och sa:

– Pengarna eller livet. Så han gav henne sin plånbok då. Hon blev fast sen och det blev rättegång och grejer. Ja, alltså, det är ju säkert inget fel på honom, egentligen, men, jag menar, det är ju faktiskt ett par små saker man undrar över, faktiskt.

Jag menar, för det första: Vad i all sin dar gjorde han ute vid den tiden på natten! Alltså, halv ett på natten, mitt i centrala Stockholm! Jag menar, lite får han ju faktiskt skylla sig själv också, va.

För det andra måste man ju säga att han var minst sagt utmanande klädd, alltså. Kritstrecksrandig kostym och slips och blanka skor, jag menar, vem som helst kunde ju se att han hade en plånbok, man behöver nu faktiskt inte gå runt och skylta med det på det där sättet! Men så gick det ju som det gick också, ju.

Och för det tredje: Varför gjorde han inget motstånd?
Va?

Okay, pistol i ryggen säger ni, men det visade sig senare att det bara var en vattenpistol! Hon hade inte alls haft för avsikt att skjuta honom eller någonting, men han lämnar villigt ifrån sig plånboken, sådär bara, utan vidare!

Allt detta visar faktiskt mer än tydligt att han egentligen ville det själv. Och det är ju inte så konstigt – alla människor har ju ett naturligt behov av att ge. Och speciellt män, jag menar, så har det ju varit ända från stenåldern att mannen har ett naturligt behov av att försörja en kvinna.

Dessutom framkom det vid rättegången en hel rad förmildrande omständigheter som gjorde att straffet sänktes:

För det första hade kvinnans försvarsadvokat kallat in några av hans kompisar som skulle vittna om hans karaktär. Han hade nämligen under kvällen vid flera tillfällen setts bjuda sina vänner på drinkar. Fullständigt strödde pengar omkring sig, gjorde han. Och det säger ju en hel del om hans karaktär, jag menar, han är sån, helt enkelt.

För det andra så hade hon ju varit på samma krog då, och sett honom bjuda runt sig sådär. Och sen så gjorde han ju som sagt inget motstånd sen heller. Alltså, hur i all världen skulle hon plötsligt kunna förstå att han som verkat så positiv hela kvällen sedan plötsligt inte ville?

Ja, och sedan tog det hela ju inte så lång tid heller, han hann ju egentligen inte lida särskilt mycket.

Försvarsadvokaten hade också kallat in en psykologisk expert som kunde vittna om en av de grundläggande biologiska skillnaderna mellan kvinnor och män:

Det är nämligen så att kvinnor helt enkelt behöver mer pengar än män – de har större pengadrift, som det heter på fackspråk. Jag menar, kvinnor ska ha till smink, mensskydd och behå, så är det bara, helt enkelt.

Jaja. Så det slutade med att hon frikändes, såklart.
Lyckligtvis, får man ju säga. Jag menar, någon rättvisa måste det ju ändå finnas här i världen.

Väldigt vacker berättelse…
Personligen tror jag i och för sig att hon var utlänning… Jag menar, det vet väl varenda människa att dom är värst! När dom inte står hemma vid spisen såklart! En svenska var det i alla fall inte, det är jag säker på. Okej, det kanske händer att såna här brott begås av svenskor också, men det är verkligen inte lika vanligt. Jag tror att det beror på de kulturella skillnaderna, de har det liksom i blodet på något vis. Dom är liksom inte lika smarta som vi heller, det ser man ju. Kolla bara hur svårt dom har att få jobb. Fast dom vill väl i alla fall helst gå hemma och föda en massa barn och städa och diska och så. Och det är klart att det blir på det här viset när dom blir slagna hemma. Men som sagt, det är ju deras kultur… Men jag tycker faktiskt att man ska ta seden dit man kommer och lära sig svenska och så. Kanske om dom skaffade sig en utbildning så att dom kunde få något annat än städjobb..?

(Självklart är det här ironi, fast på fullaste allvar. Tvärtomperspektiv i en målande berättelse som finns publicerad på många ställen på nätet, har ej hittat ursprungsförfattaren.)


3 Comments on “En liten historia att begrunda”

  1. Bertil Törestad skriver:

    Hej!

    Det var fantasifullt skrivet och speglar ju de vulgäruppfattningar som finns men inte är så vanliga.

    Har man varit med och dömt i sådana här fall så vet man ju att så här går det inte till. Men det du skriver här är ju intressantare än sanningen? Eller…?

  2. Ano Johansson skriver:

    Får hoppas att det här är någon sorts satir mot kvinnor som blir våldtäckta: att de får skylla sig själva. Annars… Gud hjälpe dig

  3. Ulrika Hellström skriver:

    Tack! Denna ska jag använda i min tjejgrupp. Ngt att diskutera. Jag gillar tvärtom historier 🙂


Kommentera