Talking stick

”Talking stick” – en talpinne – användes av indianer i de nordamerikanska stammarna för att fördela ordet vid rådens möten. När viktiga frågor skulle behandlas höll åldermannen fram talpinnen och började tala. När han var färdig höll han ut talpinnen igen och den som ville prata efter honom tog pinnen. På så vis roterade talpinnen från en individ till nästa så att alla som ville kunde komma till tals. Talpinnen återgick sedan till åldermannen som bevarade den på ett säkert ställe.

Talpinnen var ett ceremoniellt objekt och var dekorerad med örnfjädrar och kristaller för att visa dess betydelse. Vissa stammar använde en talarfjäder istället för en pinne, medan andra använde en fredspipa, ett Wampum bälte, ett heligt skal eller andra föremål med vilka stammen gavs rätten att tala.

Den här metoden går att använda på många olika slags möten. Passar utmärkt i grupper med barn och ungdomar. Metoden markerar vem som har ordet och gör det lättare att få gruppens uppmärksamhet. Genom att bara den som håller talpinnen får prata kan personer som vanligtvis inte säger så mycket också träna sig i att formulera sig utan att de som har högre status eller bättre svada pratar hela tiden. Detta sätt att kommunicera stärker den som lyssnar och utvecklar förmågan att lyssna till det som verkligen sägs. Den skyddar också den som talar och tillåter honom/henne att uttrycka sig fritt och att tala till punkt.

Gör så här:
Deltagarna sitter eller står i cirkel, samtalsledaren ställer en fråga och låter en talpinne gå från person till person. Den som håller i pinnen delar med sig till de övriga av sina tankar, funderingar och personliga erfarenheter utifrån den ställda frågan. Den som håller i pinnen får tala ostört. Ingen är tvungen att tala utan man kan låta pinnen gå vidare.
Det tar tid att lämna över till nästa talare men pausen mellan gör att det som sägs får sjunka in i väntan på nästa talare. Den som kommer efter får tänka efter en liten stund innan han/hon börjar tala.

Men den här metoden kan man skapa lugn och fokus. Om man vill kan man understryka den lite högtidliga och ceremoniella känslan genom att tända ett ljus som man ställer i mitten av cirkeln.

Tips:
”Talpinnen” behöver inte nödvändigtvis vara en pinne utan kan vara en boll, en sten, en fjäder, en blomma, ett mjukisdjur… Deltagarna kan med fördel få tillverka sin egen talpinne. Den kan dekoreras och kanske få ett namn! Som till exempel ”Broshaan” i Karlskoga.



Kommentera