Hörsägen

Den här övningen passar att göra i en lite större grupp och påminner en del om den klassiska viskleken. Syftet är att visa på hur svårt det faktiskt är med kommunikation och hur viktigt det är att vara källkritisk. När vi hör något berättas kanske vi ska ta den versionen för vad den är, det vill säga en version av vad som har hänt. En hörsägen, inte en absolut sanning…
(Tack Anna Gunnarsson för tipset!)

Gör så här:
Välj ut en berättelse på några meningar om vad som helst men med flera olika detaljer. Till exempel en artikel från en tidning. Du ber ca 5 personer lämna rummet och övriga är kvar.

En person får sätta sig på en stol som du ställt fram. Resten är publik. Du läser upp hela berättelsen för den utvalda personen (fast publiken hör ju också).

När person 1 har hört historien ber du en av personerna som gick ut att komma in. När person 2 kommer in och är det dags för person 1 att återberätta berättelsen du läste upp.

Därefter sätter sig person 1 i publiken.

Ytterligare en person kallas in och nu är det dags för person 2 att återberätta berättelsen.

Fortsätt på samma sätt tills sista personen kallas in. Denna person får höra berättelsen av person 4 och sedan återberätta en slutversion för alla i rummet.

Reflektera tillsammans efter övningen. Hur ändrades historien? Varför blev det så? Finns det något att lära sig av övningen?

 

Läs resten av inlägget »


”Benjamin Franklin effekten”

Visste du detta?

En person som tidigare har gjort någon en tjänst kommer mer sannolikt att göra den personen ytterligare en tjänst, än om de istället hade fått ta emot en tjänst från samma person. Detta gäller även omvänt: en person som skadar någon annan, kommer med större sannolikt att skada den individen igen, än att offret kommer att ge igen.

team_metodbanken

Benjamin Franklin (1706-1790) var en amerikansk vetenskapsman och politiker. Som alla politiker skaffade han sig både vänner och ovänner under sin valkampanj. Han vann valet och hans störste meningsmotståndare var inte särskilt förtjust i Franklin. Franklin, å andra sidan, tänkte att det var bättre att ha denne man som vän än som fiende. Han skrev därför ett brev till sin motståndare och bad om en tjänst. Han ville låna en sällsynt bok, som Franklin visste att den andre mannen ägde. Meningsmotståndaren blev väldigt smickrad och skickade genast boken till Franklin, som läste boken och skickade tillbaka den. När de träffades nästa gång gick den forne fienden genast fram till Franklin och de hade ett trevligt samtal om bland annat boken. Efter detta blev de två mycket goda vänner och förblev så till sin död.

”Benjamin Franklin effekten” Läs resten av inlägget »