Hörsägen

Den här övningen passar att göra i en lite större grupp och påminner en del om den klassiska viskleken. Syftet är att visa på hur svårt det faktiskt är med kommunikation och hur viktigt det är att vara källkritisk. När vi hör något berättas kanske vi ska ta den versionen för vad den är, det vill säga en version av vad som har hänt. En hörsägen, inte en absolut sanning…
(Tack Anna Gunnarsson för tipset!)

Gör så här:
Välj ut en berättelse på några meningar om vad som helst men med flera olika detaljer. Till exempel en artikel från en tidning. Du ber ca 5 personer lämna rummet och övriga är kvar.

En person får sätta sig på en stol som du ställt fram. Resten är publik. Du läser upp hela berättelsen för den utvalda personen (fast publiken hör ju också).

När person 1 har hört historien ber du en av personerna som gick ut att komma in. När person 2 kommer in och är det dags för person 1 att återberätta berättelsen du läste upp.

Därefter sätter sig person 1 i publiken.

Ytterligare en person kallas in och nu är det dags för person 2 att återberätta berättelsen.

Fortsätt på samma sätt tills sista personen kallas in. Denna person får höra berättelsen av person 4 och sedan återberätta en slutversion för alla i rummet.

Reflektera tillsammans efter övningen. Hur ändrades historien? Varför blev det så? Finns det något att lära sig av övningen?

 

Läs resten av inlägget »