Det här är en övning hämtad från improvisationsteatern. Improvisationsteater är ju teater utan manus, teater som händer här och nu och som är fullständigt beroende av att improvisatörerna bejakar varandras idéer och vågar lita på sina spontana impulser. För att det ska fungera behöver det finnas en tillåtande atmosfär i gruppen, där varje individ kan bejaka sin fantasi och vara spontan. Att bejaka varandras idéer ger en positiv gruppanda och främjar nytänk. Det som skapas gemensamt blir något nytt, en mix av alla medspelares idéer.
Att bejaka varandras idéer är en grundförutsättning för en Improvisationsteater, men också en god förutsättning för alla grupper för att kunna skapa ett kreativt samspel.
Börja med att dela in deltagarna i par.
I del ett av övningen ska en person komma med förslag och idéer och den andre säger nej till alla förslag. Så här kan det gå till:
A ger B ett förslag, exempelvis ”ska vi plocka blommor?”, som B "blockerar", det vill säga säger nej till eller ignorerar. A fortsätter att ge nya förslag typ ”ska vi gå ut och gå med hunden?” som B likaså svarar nej på eller på annat sätt avfärdar "Det har vi redan provat, det funkar inte", "Det kommer aldrig att gå" och så vidare.
Byt efter en stund, så att båda får känna på när medspelaren blockerar.
Del två av övningen går till på samma sätt med att en person fortsätter att ge olika förslag, med den skillnaden att den tillfrågade nu accepterar och entusiastiskt bejakar allting.
”Ska vi gå ut med hunden?” ”JA!”, ”Ska vi plocka blommor?” ”Javisst!” "Vilken bra ide´!"
Byt efter en stund, så att båda får känna på när medspelaren bejakar och accepterar.
Diskutera skillnaden mellan sättet att möta förslag. Vad blir skillnaden i känslan för förslagsgivaren respektive den som svarar på förslaget?
Översätt till er verksamhet. Vad har ni för kultur, en bejakande eller en blockerande?