Den dikt som vi svenskar kanske förknippar allra mest med nyår är "Nyårsklockan", som inleds med den välkända strofen "Ring klocka ring". Jag har googlat :-), och vet nu att dikten började läsas vid tolvslaget på nyårsaftonen på Skansen 1895. Nicklas Bergendahl stod för den första recitationen och genast skapades en tradition - trots att det året efter fick ställas in på grund av en snöstorm - som fortsatte ända fram till 1956.
1977 beslutade Sveriges Television att återuppliva traditionen och sen dess har några av vårt lands främsta skådespelare haft i uppdrag att läsa dikten i samband med tolvslaget under nyårsnatten.
Översättningen av det engelska originalet Ring Out Wild Bells är fritt utfört av poeten Edvard Fredin. Bland annat har versmåttet ändrats och texten har en något ledigare karaktär än originalet. Nedan kan ni själva ta del av både svensk översättning och originalversion på engelska.
Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten
mot rymdens norrskenssky och markens snö;
det gamla året lägger sig att dö...
Ring själaringning över land och vatten!
Ring in det nya och ring ut det gamla
i årets första, skälvande minut.
Ring lögnens makt från världens gränser ut,
och ring in sanningens till oss som famla.
Ring våra tankar ut ur sorgens häkten,
och ring hugsvalelse till sargad barm.
Ring hatet ut emellan rik och arm
och ring försoning in till jordens släkten.
Ring ut vad dödsdömt räknar sina dagar
och forngestaltningar av split och kiv.
Ring in ett ädlare, ett högre liv
med bättre syften, mera rena lagar.
Ring ut bekymren, sorgerna och nöden,
och ring den frusna tiden åter varm.
Ring ut till tystnad diktens gatularm,
men ring till sångarhjärtan skaparglöden.
Ring ut den stolthet, som blott räknar anor,
förtalets lömskhet, avundens försåt.
Ring in det rätta på triumfens stråt,
och ring till seger mänsklighetens fanor.
Ring, klocka, ring... och seklets krankhet vike;
det dagas, släktet fram i styrka går!
Ring ut, ring ut de tusen krigens år,
ring in den tusenåra fredens rike!
Ring in den tid, då andarna befrias
ur själviskhetens sammansnörda band.
Ring mörkrets skuggor bort ur alla land;
ring honom in, den bidande Messias.
(Att notera: Den fjärde och den sista strofen i dikten brukar plockas bort från nutida recitationer.
Den femte strofens rader är ändrade till: "Ring ut det meningslösa våldets gatularm / ring till alla hjärtan kärleksglöden".)
Ring out, wild bells, to the wild sky,
The flying cloud, the frosty light;
The year is dying in the night;
Ring out, wild bells, and let him die.
Ring out the old, ring in the new,
Ring, happy bells, across the snow:
The year is going, let him go;
Ring out the false, ring in the true.
Ring out the grief that saps the mind,
For those that here we see no more,
Ring out the feud of rich and poor,
Ring in redress to all mankind.
Ring out a slowly dying cause,
And ancient forms of party strife;
Ring in the nobler modes of life,
With sweeter manners, purer laws.
Ring out the want, the care the sin,
The faithless coldness of the times;
Ring out, ring out my mournful rhymes,
But ring the fuller minstrel in.
Ring out false pride in place and blood,
The civic slander and the spite;
Ring in the love of truth and right,
Ring in the common love of good.
Ring out old shapes of foul disease,
Ring out the narrowing lust of gold;
Ring out the thousand wars of old,
Ring in the thousand years of peace.
Ring in the valiant man and free,
The larger heart, the kindlier hand;
Ring out the darkenss of the land,
Ring in the Christ that is to be.
Alfred Tennyson gav ut Ring Out Wild Bells som dikt nr 106 i diktboken In Memorian A. H. H. 1850. Edvard Fredins översättning Nyårsklockan gavs ut 1884 i diktboken Skilda stämmor.
