Det har blivit en tradition att Metodbanken publicerar rektor Görans tal till elever och föräldrar. Igår hade skolan sin skolavslutning och dagen till ära hade rektorn folkdräkt. Här kommer talet som alla barn och föräldrar fick lyssna till innan hela skolan hade picknick tillsammans:
"Visst är jag fin? Det jag har på mig är en folkdräkt. Det finns många olika varianter av folkdräkter i Sverige och även i övriga världen. Den här kommer ifrån Enånger i Hälsingland. En liten ort där min pappa är född, och där min släkt bott i hundratals år. Man kan säga att det är där jag har mina rötter. Men i så fall har jag mina rötter i Pello i Finland också, för därifrån kommer min mamma och där har min släkt också bott i flera hundra år. Men hur går det till? Inte kan man väl ha rötter på flera ställen?!
Jo men det kan man ju faktiskt, för vi människor har inte bara rötter – vi har fötter också!
Och det är viktigt att komma ihåg. Tack vare våra fötter kan vi förflytta oss och upptäcka nya delar av världen och träffa nya människor och skaffa oss nya vänner. Hade vi bara rötter skulle vi vara tvungna att stå kvar på samma ställe hela livet och bara umgås med dem vi hade närmast oss. En del tycker kanske att det låter som ett tryggt och lugnt liv, men de allra flesta av oss skulle bli fruktansvärt uttråkade av att tvingas leva så.
Fötterna kan också hjälpa oss att komma undan faror som hotar oss. Det kan till exempel inte träd. Nu när det rasar skogsbränder på flera håll i Sverige har träden ingen chans att komma undan och vi kan bara försöka släcka elden för att hjälpa dem.
Om min mamma inte hade haft fötter hade hon kanske inte överlevt det krig som hennes hemland drabbades av och som tog så många andras liv – hennes pappas och hennes bröders bland annat.
Nu har vi just sjungit det vi kallar Sveriges nationalsång. På vår skola brukar vi sjunga den på avslutningsdagen, på många andra skolor kanske man inte gör det och då blir en del människor upprörda av någon anledning. Tyvärr tror jag att det ofta är människor som tycker att rötterna är viktigare än fötterna – som tycker att alla människor borde stanna där de föddes.
När de vill sjunga Du gamla du fria vill inte jag sjunga med.
När jag sjunger Du gamla du fria handlar det om det här vackra landet som vi bor i och där livet kan vara så fantastiskt – inte minst så här i början av sommaren. Det handlar om det land som är generöst och vänligt, som tar hand om alla sina invånare oavsett var rötterna finns, och som förstår att det är fötterna som tar oss alla framåt. För framåt vill vi ju, eller hur?
Vi ska använda våra fötter och gå ut i sommaren och njuta av sol, värme, skugga och regn, bad och lek – och sedan träffas vi här igen, de flesta av oss, och berättar om alla platser våra fötter tagit oss till och allt vi upplevt – i Tullinge, i Sverige, i Europa eller någon annanstans i världen. Och då är vi glada att vi inte bara har rötter, utan också fötter!
Tack för att ni lyssnat – nu ska vi sjunga om sommarlovet!"