Gospelkören jag är med i brukar öva extra intensivt inför vårens konserter genom att avsätta en helg tillsammans. Förra helgen var det då dags igen för det årliga körinternatet. Det blev mycket sång förstås, men också mycket annat roligt! Bland annat så satsades lite extra på "lära-känna-aktiviteter". Jättebra tycker jag! För även om man är ett gäng som känt varann länge, så är det inte helt ovanligt just i en kör att man inte har koll på vad alla heter, eller vet så mycket mer än i vilken stämma folk sjunger...
Så här såg upplägget ut: Alla fick instruktion ett par veckor innan om att leta fram ett foto på sig själv från tidiga tonåren och ta med det. Mer information än så fick vi inte, men man började ju fundera... I programmet under helgen var sedan inplanerat tider för lära-känna-aktiviteterna.
Det började med att vi fick ställa oss på rad efter en tänkt skala i rummet. Den ena ytterligheten var att man kunde allas namn, den andra att man nätt och jämnt visste vad man själv hette.... :-) När detta var gjort fick vi i uppdrag att leta reda på en person vi inte pratat så mycket med tidigare. På så sätt blev vi indelade i par.
Varje par fick sedan hitta någonstans att slå sig ner i lugn och ro och intervjua varann enligt frågor på ett papper. Frågorna handlade om hur det var när vi var tonåringar. Körkollegan som ledde övningarna inledde med att säga att fokus på tonårstiden var valt utifrån att vi vuxna alltid annars pratade jobb, bostad, hur länge man varit med i kören, familj, etc. och att det kunde vara spännande att få veta något annat än detta om varandra.
Det var en utmaning att besvara frågor som: Vilken låt tyckte du (och alla andra) om? Vilken låt gillade du i smyg? Berätta om en händelse som fick stor betydelse. Var satt du i klassrummet? Varför satt du där? Vad var din högsta önskan som du aldrig fick? osv.
Efter en stund när varje par pratat färdigt fick vi bilda grupper om fyra av två par, och presentera vårt intervjuobjekt för de andra i fyrgruppen.
Vid nästa avsatta tid fortsatte lära-känna-aktiviteterna och vi fick veta vad vi skulle använda våra medtagna foton till. Uppdraget var att sätta fast det med ett gem på ett A 4, och på pappret skriva ner tre påståenden (som alternativ i en tipsrad - 1 x 2) om sig själv. Det kunde var något galet, roligt, någon gång man gjort bort sig, varit ute på äventyr, upplevt något, vunnit något... Trixet var dock att bara ett av alternativen skulle vara överensstämmande med sanningen. De andra två skulle vara ljug - men trovärdiga! Vi fick sedan sätta upp våra A4 på väggarna i rummet, och ledaren numrerade alla lapparna. En liten tipsrunda var då skapad!
Tipsrundan gick vi sedan tillsammans i våra grupper om fyra - som nu var ett lag som vi också fick namnge. Mitt lag hette bagladys... :-) Ifylld tipsrad sparades sen till kvällen, till den gemensamma middagen då vi skulle få de rätta svaren.
Vid middagen gick vi laget runt, och så fick alla berätta om sina påståenden. Många skratt och oväntade sanningar avslöjades. Väldigt trevligt, blev ungefär som om alla höll ett litet tal...
Mycket uppskattat, välplanerat och givande upplägg av min duktiga körkollega! Som jag nu vet vad hon heter: Emilia!
Extra smart att vi redan hemma fick påbörja tankeprocessen kring hur det var att vara tonåring - i alla fall gick mina tankar dit när jag rotade runt efter ett passande fotografi. En viss förväntan skapades ju också på vad som komma skulle... Upplägget var också bra i-och-med att ledaren själv kunde delta i allt! Och tipsrundan med alla söta tonåringar på bild i galna frisyrer och mestadels 80-tals kläder (ni ser det framför er eller hur?) fick sitta uppe hela dagen efter. Det var kul att gå och titta på!
Liknande övningar i Metodbanken: Gissa lögnen och Jag i tonåren. Är du nyfiken på gospelkören jag är med i så hittar du den här: Sounding Joy.
Comments